Bloggreflektion - Liljevachls Konsthall

Vi var nyligen och besökte en ganska bisarr utställning på liljevalchs konsthall i stockholm.Jag tänker berätta om ett verk som jag fastna för, som inte fick mig att tappa vettet.Verket heter ”Myggan” av Tord Larsson från 1949.

Verket är av en mygga som är byggd i gamla industridelar, helt och hålet i rostig metall. Allt på en fin liten piedestal. Jag valde detta verk då jag fick intrycket av vad konstären ville förmedla direkt. I alla fall det jag tror han vill förmedla. Jag tror att konstnären ville berätta att en mygga är likgiltig en maskin, då en mygga inte har nån hjärna och går helt och hålet på de ”koder” och instinkter naturen gett den. Maskiner aviker inte från dess utsedda uppgift och det gör icke myggor häller. Dom gör sin uppgift tills de ”rostar” som skulpturen uppvisar på. Det fann jag häftigt och va det som tilltala mig.

Ett annat verk jag la mit ack så fagra öga på va verket ”Vita Contemplativa” av Ullrica Lundberg. Som är em boll av Garn, hår eller dylikt som går runt sig själv. Vilket jag tolkar som ”oändligheten”.
Jag tror hon vill visa med detta verk att allt leder tillbaka till samma källa. Att allt fungerar i cirkulation som en maskin. Och då när man tänker på ”Myggan” som jag sa är som en maskin så fann jag slutsatsen och kopplingen att allt är en maskin. Allt är som en väloljad maskin utan avikelser. Vi bor på en planet som snurrar runt solen, i en nebula,i ett kluster, i en galax där det finns flera galaxer som går runt en mitt punkt. Det är som alla kuggljul i en klocka. Detta gäller allt från fotosyntesen till varför vi förökar oss. Allt är en väloljad maskin, vilket jag tycker verken påvisar. Allting har sitt syfte, i oändligheten tills det rostar, för att sedan skapas på nytt (gå tillbaka till källan) som garnet påvisar.